Den långsiktiga normala drifttiden för en reaktor under nominell belastning är reaktorns livslängd. Reaktorns livslängd bestäms av materialet. Det finns två huvudtyper av material som används för att tillverka reaktorer: metallmaterial och isoleringsmaterial. Metallmaterial är resistenta mot höga temperaturer, medan isoleringsmaterial gradvis förlorar sina ursprungliga mekaniska och isoleringsegenskaper under höga temperaturer, elektriska fält och magnetiska fält, som att bli spröda, minska mekanisk styrka och elektriskt haveri. Denna gradvisa process är åldrandet av isoleringsmaterial. Ju högre temperatur, desto snabbare försvagas isoleringsmaterialets mekaniska egenskaper och isoleringsegenskaper; Ju högre fukthalt i isoleringsmaterial, desto snabbare åldras de. Isoleringsmaterialet i reaktorn måste motstå de belastningar som genereras av driften av reaktorn och effekterna av den omgivande miljön. Den totala mängden, styrkan och varaktigheten av dessa belastningar bestämmer isoleringsmaterialets livslängd.
Dessa belastningar inkluderar termiska, mekaniska och elektriska egenskaper, såväl som temperatur, kemisk förorening, damm och olika strålning från den omgivande miljön. På grund av termiska effekter kan kemiska förändringar inträffa, såsom kedjebrott, separationsreaktioner och tvärbindningsreaktioner i molekylstrukturen hos isoleringsmaterial; Å andra sidan uppstår mekaniskt kompressionsfel på grund av den betydande skillnaden i värmeutvidgningskoefficienter mellan metalltrådar och intilliggande isoleringsmaterial.
De mekaniska belastningar som orsakas av det alternerande magnetfältet som genereras av driften av reaktorn inkluderar tryck, spänning, sträckning, vibrationer etc. När den mekaniska spänningen är högre än det kritiska värdet kommer isoleringsmaterialet att spricka. De viktigaste faktorerna som kan skada reaktorn i den omgivande miljön är hög temperatur och luftfuktighet; Nästa är stark ljusexponering, damm, fin sand, rök, etc; Dessutom finns påverkan av organismer som mögel och bakterier, samt invasionen av vissa djur som termiter. Speciellt under utomhusförhållanden kan ultraviolett strålning påskynda åldrandet av organiska polymerisoleringsmaterial.
När reaktorn är i drift påverkas dess livslängd av olika belastningar och miljöer som nämnts ovan, bland vilka den termiska belastningen och miljön har störst påverkan. Eftersom, samtidigt som tillräckliga mekaniska och elektriska egenskaper bibehålls, anses den termiska stabilitetens temperaturökning av reaktorlindningen vara en av dess viktigaste prestandaindikatorer. Därför är gränsvärdena för arbetstemperaturökning för reaktorer som använder isoleringsmaterial med olika temperaturmotståndsnivåer specificerade i IEC och relaterade nationella standarder, som visas i tabellen. När temperaturökningen är hög ökar värmeflödesintensiteten under driften av reaktorn och tenderar att bli ojämn, och skillnaden mellan dess medeltemperatur och den varmaste punkttemperaturen ökar också.
När en reaktor är i drift fungerar dess lindning som både ett termiskt medium och en värmekälla och dess temperatur följer i allmänhet en viss kurvfördelning i rymden. På så sätt skiljer man mellan den varmaste punktens temperaturstegring och den genomsnittliga temperaturökningen. Temperaturstegringsgränsen för reaktorlindningen baseras på dess varmaste temperaturökning, och den genomsnittliga temperaturökningen är en viktig indikator för att utvärdera designens rationella och ekonomiska prestanda. Det finns en viss regelbundenhet mellan medeltemperaturstegringen och den varmaste punkttemperaturstegringen. Den termiska livslängden och isoleringsskadorna hos reaktorlindningsisoleringen bestäms av den varmaste punkttemperaturökningen hos lindningen. Den bestäms inte av den genomsnittliga temperaturökningen. Livslängden för torra luftkärnreaktorer beräknas utifrån Montsingeys livslängd. I formeln ovan är T isoleringsmaterialets livslängd; A är en konstant (bestäms baserat på temperaturresistansnivån för isoleringsmaterialet som används i reaktorn); θ är en konstant, ungefär 0.88; θ är den faktiska arbetstemperaturen för isoleringsmaterialet. För semilogaritmen θ=f (lnT) i Monteschingers livstidslag erhålls en rät linje som innehåller en riktningskonstant (-1/ ), som visas i figuren. Detta är det funktionella förhållandet mellan lindningens livslängd (lindningsvärmemotståndsnivåerna A, B och H) och lindningens arbetstemperatur.
Varje isoleringsmaterial har ett fast temperaturändringsvärde. Under en viss statistisk period, om reaktorlindningens varmaste temperatur är lägre än den maximalt tillåtna temperaturen för det använda isoleringsmaterialet, kommer isoleringsmaterialet att åldras långsamt och dess livslängd förlängs. Tvärtom accelererar isoleringens åldrande och livslängden förkortas. För reaktorns hela livslängd utgör förlängning eller förkortning av denna isoleringslivslängd en kompensation för livslängden. Temperaturändringsvärdet som reducerar livslängden för varje isoleringsmaterial med hälften eller fördubblas är fast och oförändrat. Temperaturändringsvärdet är 8 grader för klass A, 8-10 grader för klass B och 12 grader för klass H. På grund av A-nivåns Δ θ=8 grad . Därför är Montessori-livstidslagen också känd som 8-graderslagen, och H-klassen kallas allmänt för 12-graderslagen.
Sammanfattningsvis har varje isoleringsmaterial sin egen maximala isoleringstemperaturtolerans. När den hetaste punkttemperaturen på reaktorlindningen överstiger den absoluta maxtemperaturen, kommer isoleringsmaterialet snabbt att karbonas och förlora sina isolerings- och mekaniska egenskaper. Därför, om reaktorn ofta arbetar under överbelastning, är det nödvändigt att rådgöra med tillverkaren under beställningen och överväga arbetstillståndet för frekvent överbelastning under konstruktionen för att säkerställa reaktorns nödvändiga livslängd.
Analys av livslängden för reaktorer
Jul 08, 2024
Lämna ett meddelande

